Tarja Pyyaho: Vikten av Pride-veckan i föränderlig värld

gästskrivare, jämlikhet

Pride är en tid då alla och envar kan fira kärlek, jämlikhet, och känna sig välkommen. När jag besökte våra vänner en gång, deras 5-åriga dotter höll ett pussel och kunde inte komma ihåg vem hon fått det ifrån. ”Du fick det från Laura som gifte sig med sin pojkvän i somras”, hennes föräldrar påminde henne. Dottern, som har två mammor, öppnade sina ögon vidöppna och sa: ”Hon gift sig? Med en man? Otroligt!”

För min väninnas dotter, äktenskap mellan två kvinnor är normalt och att höra om ett heterosexuellt par är … annorlunda! Mina barn (4 och 6 år gamla), de ofta betraktar att kön är en ombytbar term. Fastän de förstår att i vår familj är mamma och pappa, Touko, deras vän endast har en mamma, och Elisa och Alma, deras andra kompisar, har två mammor och en pappa. Världen som våra barn upplever idag är på många sätt annorlunda än den som jag upplevde i min egen barndom.

 På högskolan började jag se världen på ett annat sätt och vidga mina vyer. Jag gick på min första kvinnostudier klassen och jag lärde mig att se maktstrukturer i samhället och ojämlikhet som väller fram från dem. Vad mycket sådant där var! Jag växte upp som en feminist, när många ansiktslösa erfarenheter som jag haft, började ha namn, orsak, och förklarande faktorer: sexism, könförväntningar och hetero normalitet. Parallellt med min chock, där fanns också glädje för att i jämlikhetsfrågorna jag hittade de nödvändiga byggstenarna för min egen identitet och upptäckte att samhället visade sig i alla regnbågens färger, och där kände jag hemma. I ett sådant samhälle kände jag mig fri och lärde mig att vara stolt över min egen sexuella identitet. På Helsingfors Pride parad marscherade jag tillsammans med mina vänner i ösregnet medans vatten sprutande mellan tårna och den prepackade franska picknickfrallan förvandlades till en skummande sörja. Det var viktigt att synas, vara hörd och erkänd. Det var viktigt att ha en chans att till sist öppet få vara jag.

 Helsingfors Pride har växt under åren till en vecka lång och vi kan fira kultur och mänskliga rättigheter tillsammans. Tjugo år sedan, kommer jag ihåg Pride paraden som hade endast några hundra deltagare och bara tillfälliga förbipasserande stannade för att förundra överraskande. Förra sommaren, gatorna vid paradens färdväg var fulla av glada och upprymda människor, av vilka många anslutande sig till paraden. I paraden och på parken var 35 000 människor som firade tillsammans. Förutom regnbågskollektivet och människorättsaktivisterna, där var också många politiska partier, företag och samhällsgrupper, och nu mer än nånsin kan du se regnbågsflaggorna i stadsbilden. I början av seklet, massmedia noterade Pride i huvudsak i nyheter, men under de senaste åren den har fått enormt mångsidig uppmärksamhet i media. Mänskliga rättigheter gällande sexuella och könminoriteter är inte marginella frågor längre, utan föremål för öppet firande.

 Finland är väsentligen mera jämlikt samhälle att leva i nu, i motsats till det då jag växte upp. Skolor och arbetsgivare har en skyldighet att följa jämlikhet och paritetslagarna, och vårt samkönade äktenskap är slutligen lagstadgad. Lagstiftningen om moderskap kommer att träda i kraft nästa år, vilket ger ett lesbiskt par rätt till barnen under graviditeten. Jämlikhet är fortfarande långt ifrån klart, eftersom där är stora ouppklarade frågor: till exempel, kvinnans euro är fortfarande de omtalade 82 cent, arbetsmarknaden är starkt delad på men- och kvinnojobb, och militärtjänsten är obligatorisk endast för men. Transpersonerna som önskar att byta kön förväntas att sterilisera sig under processen, trots att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har dömt tvångssteriliseringen vara brott mot mänskliga rättigheter.

Ett jämlikt och icke-diskriminerande samhälle uppstår inte självt. Det måste skötas om och utvecklas, och som jämlikhetsutvecklingen kan stoppas, den kan också börja gå baklänges. För att hålla utvecklingen gå framåt mot önskat håll, våra beslutstagare måste ta kloka och moderna beslut för jämlikhet när det är frågan om politiska och ekonomiska beslut. Den allmänna diskussionen måste hållas levande. Vi måste marschera, fira, synas och höras gällande jämlikhetsfrågor. Vi måste blåsa såpbubblor med våra barn på Pride fester, och se till att våra barn växer till öppensinnade individer. I dagens och framtidens värld måste finnas plats för var och en.

 Disciplinen kvinnoforskning har också förändrats till genusvetenskap, det med rätta – jämlikhet är inte endast om kvinnor eller minoritetsgrupper, den påverkar oss alla. I jämlikhetens kärna lever frihet att vara dig själv och agera enligt dina egna önskemål utan förhinder ställda från samhällets maktstrukturer och attityder.

Kan du komma på en bättre anledning för firande än frihet? Hur hårt jag än försöker, jag kan inte det.

 

Gäst skrivare
Tarja Pyyaho

regnbågsfamilj mamma, biblioteksproffs, hypnobirthing utövare, och barnfödselaktivist

www.hyvasisko.fi