4 personen berättar om sin första mens

periods

Din menshistoria är viktig. Det är viktigt för att i en värld som försöker anspela på skam när vi talar om hur vi upplever något så naturligt som menstruation, då ska vi visa att vi inte kommer att vara tysta. Oavsett om din historia är en som har orsakat dig smärta eller en du vårdar ömt, så hjälper det andra att berätta. För att få ett slut på skammen en gång för alla!

Vi samlade några kvinnor som kunde hämta återkalla första gången de fick sin mens och vi bad dom att dela sina berättelser. Deras ord ger dig en liten inblick i hur det kan vara att få din första mens. Läs vidare och bli inspirerad!

 

Baseball och ... blod?

Berättelse från Samantha, 28

Så, jag var på en Cleveland Indians basebollsmatch med min pappa och farbröder. Jag var tvungen att gå på toaletten och min pappa gick med mig dit. Jag gick in på toalettbåset och jag kände på en gång att något var fel. Varför var det blod i mina trosor? Varför gjorde det ont i magen? Efter att jag städat upp så mycket jag kunde och fyllt mina byxor med toalettpapper så gick jag vit som ett lakan ut till pappa. Jag sa till honom att jag blödde. Han snurrade runt mig för att se var. Jag berättade vad som hänt och han fick någon sorts panik. Från en telefonautomat ringde han mamma och sen rusade vi hem.

Min mamma lade mig i badet och ringde till doktorn. Varför blödde jag?

Jag hade fått min mens. Jag var sju år gammal. Jag hade ingen aning om att detta skulle hända mig. Men snabbt så förstod jag ändå vad som skedde. Nej, jag dog inte. Ja, detta kommer fortsätta hända mig. Ja, jag var fortfarande en liten tjej. Och återigen, jag dog inte.

Nu när jag ser tillbaka så är det ju en ganska så rolig historia, men där och då var det ganska traumatiserande. Det var definitivt läskigt. Jag kände mig förödmjukad, eftersom jag var så ung. Jag var rädd för tamponger under sommarmånaderna, så när jag hade min mens (även om jag hade det sporadiskt - jag visste aldrig när den kom de följande tre åren) var poolpartyn och vattenlekar inte att tala om. Jag hatade min kropp. Jag kände mig sviken. Min mamma bad mig att inte prata om det med mina närmaste vänner, eftersom de inte hade haft ”snacket” än

Jag önskar att mens, då på 90-talet, hade varit mindre tabu. Jag önskar att det var lättare att prata om. Jag önskar nödvändigtvis inte att jag inte hade fått mensen så tidigt. Det har format mina åsikter om min kropp, på gott och ont. Jag tror på utbildning och vill ge tillbaka. Jag vill inte att en annan tjej ska behöva vara rädd eller inte ha tillgång till vad de behöver. Jag försöker att ge tillbaka och ger bort bindor, tamponger och sexualupplysningsböcker till kvinnohem när jag kan. Det är inte mycket men det är det jag kan göra. Tills vidare.

 

Pappa vet inte bäst

Berättelse från Jessica, 27

Jag växte upp med bara min pappa och bröder så när jag fick mens första gången hade jag ingen att prata med om det. Jag hade ljugit för mina vänner om att jag hade fått mens innan jag faktiskt fick den. Så, en dag när jag kom hem från skolan, så sa jag lugnt till pappa att han skulle sitta ner och sen sa jag: "Pappa, jag behöver  din hjälp att åka till ett apoteket så att jag kan prata med en dam". Han började skratta och frågade varför. "Det yttre skiktet i min livmoder släpper och jag behöver prata med en kvinna".

Jag tror att mens alltid fick mig att jag känna att det var något du inte kunde prata om. Det var inte förrän jag blev äldre och hade äldre kvinnliga vänner som jag blev mer bekväm och avslappnad kring hela grejen.

 

En hatkärleksrelation 

Berättelse från Vanessa, 34

Min mens var alltid oregelbunden. Första gången blödde jag i nästan tre veckor. Sedan gick några månader innan jag fick mens igen. Och så fortsatte det, ibland med flera månaders mellanrum. Jag fruktade den - smärtan var svår att uthärda men de kraftiga blödningarna var ännu jobbigare.

När jag började vara sexuellt aktiv, hade jag en hatkärleksrelation med min mens. Jag älskade när den kom eftersom det innebar att jag inte var gravid. Jag hatade att ha ont och att känna mig smutsig. Efter att ha barn, förblev mina känslor desamma. Jag har för närvarande en spiral som har eliminerat min mens.

När det gäller mina döttrar så kommer jag prata med dom när de uppnått en lämplig ålder. För att vara ärlig har jag ingen riktig plan. Jag känner att jag vill ha en öppen kommunikation, att vara ett stöd och uppmuntra när de behöver det.


Den ljuva mensen

Berättelse från Jenny, 34

Jag var en så kallad ”late bloomer” och jag kommer ihåg att i min dansklass pratade alla tjejer om sin mens och jag var den enda som inte hade fått min. Jag kände mig som en utböling, speciellt när de frågade mig om jag hade fått mina ännu. Några veckor senare när jag var på väg hem från skolan, så stannade jag vid min mammas jobb för att låna toaletten. Och plötsligt, där var det! En liten röd fläck. Jag blev så glad! Jag sprang till min mamma och berättade för henne och jag kommer ihåg att hon var så glad för min skull! På kvällen åkte vi till ett köpcentrum för att köpa en ny, ”vuxen” outfit. Det är ett sånt fint och speciellt minne för mig.

Minns du din första mens? Vi skulle gärna få höra din berättelse!

Kommentarer

Lägg till en kommentar...

Please note, comments must be approved before they are published